Nackspärr hos barn

01Vad nackspärr kan betyda hos ett barn

Ordet nackspärr används i svenskt vardagsspråk även om barn, men i barnsjukvårdens patientinformation heter tillståndet torticollis. Alder Hey Children's NHS Foundation Trust beskriver det som den medicinska termen för en vriden nacke, även kallad wry neck, där huvudet lutar åt ena hållet och hakan pekar åt motsatt håll.

Leeds Teaching Hospitals patientinformation beskriver torticollis som något som ofta orsakas av en spasm i nackmusklerna, vilket ger intrycket att nacken står i ett lutat läge. Där anges också att smärtan typiskt börjar vid uppvaknandet när bakgrunden är ett ovanligt sovläge eller en mindre skada.

Det viktiga i formuleringarna är att torticollis beskrivs som ett symtom med flera möjliga bakgrunder, inte som en enskild sjukdom. Det är därför bedömningen av barnet i övrigt väger tyngre än hur nacken ser ut.

Beskrivningen liknar delvis den svenska patientinformationen om nackspärr hos vuxna, där 1177 anger att besvären innebär en plötslig kramp i nackmusklerna med spända och ömma muskler och svårighet att röra huvudet. Men barnkällorna skiljer sig på en avgörande punkt: de listar infektionstecken och påverkat allmäntillstånd som skäl att söka bedömning direkt. Vuxenråd om värme, rörelse och avvaktan under två veckor ska därför inte överföras rakt av på ett barn.

02Möjliga orsaker som beskrivs

Barnsjukvårdens patientinformation räknar upp flera bakgrunder, och de skiljer sig från de vuxenorienterade beskrivningarna på en viktig punkt: infektion nämns uttryckligen.

Alder Hey beskriver att obekväma sovlägen, exempelvis vid övernattningar hos kompisar eller när barnet somnat i soffan, kan påverka muskler och ledband i nacke eller rygg. Där nämns också att infektioner som förkylning eller halsinfektion kan ge ömma och svullna lymfkörtlar på halsen, vilket spänner musklerna. Muskelsträckning, vissa sjukdomstillstånd, reaktioner på läkemedel och problem i ryggraden nämns som ytterligare möjliga bakgrunder.

Leeds patientinformation anger på liknande sätt två huvudgrupper: ovanliga sovlägen eller mindre skador, samt virusinfektioner eller halsmandelinflammation som ger svullna lymfkörtlar i halsen. Där anges också att den som undersöker barnet avgör vilken orsak som är aktuell och ger behandling utifrån det.

Att infektion finns med i listan är skälet till att stel nacke hos barn inte bör avfärdas lika snabbt som hos en vuxen. Kombinationen av nackstelhet och infektionstecken behandlas i guiden om stel nacke vid förkylning eller sväljsmärta.

03Kontrollera hur barnet mår i övrigt

Nacken är inte det viktigaste att titta på. Det viktigaste är hur barnet fungerar i stort, eftersom det är där barnkällornas varningssignaler ligger. Ett barn som ler, dricker och leker som vanligt men undviker att vrida huvudet åt ett håll befinner sig i en annan situation än ett barn som är slött, inte vill dricka eller andas annorlunda, även om nacken ser likadan ut i båda fallen.

Alder Hey anger att kräkningar, blekhet, irritabilitet, sömnighet eller nedsatt koordination är symtom som ska föranleda att barnet tas till akutmottagning omedelbart. Leeds anger att andningssvårigheter eller pipande andning, svårighet att svälja eller dregling, samt stickningar i armar, ben eller ansikte är skäl att återvända till barnakutmottagningen.

04När barnet behöver bedömas utan dröjsmål

Barnkällorna anger tydliga listor, och de bör återges som de är i stället för sammanfattas till en allmän känsla.

Alder Hey anger att du ska söka vård för barnet omedelbart vid kräkningar, blekhet, irritabilitet, sömnighet eller nedsatt koordination. Samma källa anger att du ska återvända om barnet får feber, dreglar eller kräks, om smärtan ökar eller är svår, om barnet berättar om en skada i efterhand, om det blir ostadigt, får huvudvärk eller ändrar beteende, samt om besvären inte gått över inom sju till tio dygn.

Leeds anger att barnet ska tas tillbaka till barnakutmottagningen vid stickningar i armar, ben eller ansikte, vid hög feber över 38,5 grader tillsammans med torticollis, vid svårighet att svälja eller dregling, om barnet inte kan röra nacken trots smärtlindring, eller vid andningssvårigheter eller pipande andning. Där anges också att du bör kontakta läkare om barnet inte förbättrats inom sju dagar efter hemgången.

05Lindring efter att barnet bedömts

Den lindring som beskrivs i barnkällorna riktar sig till vårdnadshavare vars barn redan undersökts, och den ordningen är värd att behålla.

Alder Hey beskriver att vårdnadshavare kan ge paracetamol eller ibuprofen, använda ett varmt omslag i högst tjugo minuter var tredje till fjärde timme med ett tygskikt mot huden, begränsa aktiviteter som belastar nacken och se över barnets sovmiljö. Leeds beskriver ett varmt omslag av en ren trasa i varmt vatten i högst tjugo minuter två till tre gånger dagligen, och anger att regelbunden ibuprofen eller annan smärtlindring som barnets kliniker rekommenderat kan ges under de första två till tre dygnen.

Om läkemedel till barn är frågan finns allmänna hänsyn samlade i guiden om smärtstillande vid nackspärr, men vad som passar just ditt barn avgörs av barnets ålder, vikt och situation.

• Följ i första hand den instruktion ni fått av den som undersökt barnet
• Använd ett tygskikt mellan omslaget och huden, aldrig direkt kontakt
• Håll omslaget kvar i högst tjugo minuter åt gången
• Låt barnet vila från aktiviteter som belastar nacken
• Se över sovmiljön så att barnet kan ligga bekvämt
• Läs alltid förpackningens anvisningar innan du ger ett läkemedel

06Hur länge det kan pågå

Barnkällorna anger tydligare tidsangivelser än de vuxenorienterade sidorna, och de är kopplade till när en ny bedömning behövs.

Alder Hey anger att de flesta barn mår bättre efter ungefär en vecka med vila och avlastning, och att tillståndet oftast går över av sig självt inom sju till tio dygn. Där anges också att du ska återvända om besvären inte gått över inom den tiden. Leeds anger att återhämtningen vanligen tar flera dygn men varierar mellan barn, och att du bör kontakta läkare om barnet inte förbättrats inom sju dagar efter hemgången.

Tidsangivelserna är alltså både en beskrivning av vad som brukar hända och en gräns för uppföljning. De ersätter inte de symtombaserade signalerna: ett barn som blir sämre eller får något av de symtom som räknats upp behöver bedömas oavsett var i tidsspannet ni befinner er.

07Inte samma sak som medfödd torticollis

Ett begrepp som lätt blandas ihop med det här är medfödd torticollis hos spädbarn. Det är en annan situation, och råden i den här guiden är inte avsedda för den.

Barnsjukvårdens patientinformation som används här handlar om akut torticollis hos barn, alltså en nacke som plötsligt låst sig eller ställt sig snett. Vad som gäller för spädbarn med en medfödd nackställning bedöms och följs upp inom vården, och den bedömningen kan inte ersättas av allmänna råd om värme, vila och smärtlindring.

Praktiskt betyder det att om ett spädbarn håller huvudet snett, eller om du fått veta att barnet har en nackställning som funnits sedan födseln, ska du utgå från den plan ni fått av barnavårdscentralen eller den mottagning som följer barnet. Fråga där i stället för att tillämpa den här texten.

08Så beskriver du symtomen vid kontakt

En bedömning går snabbare och blir träffsäkrare om några uppgifter finns klara redan när ni ringer eller kommer in.

Beskriv när nacken blev stel och vad barnet gjorde då, åt vilket håll huvudet lutar och vad barnet inte kan göra, om det finns feber och hur hög den i så fall är, hur barnet äter, dricker och sväljer, hur andningen låter, hur vaket och sig självt barnet verkar, och om något hänt som skulle kunna vara en skada.

Ta också med om barnet nyligen haft en infektion, vilka läkemedel som getts och när, samt vad som redan provats i form av värme och vila. Har barnet undersökts tidigare för samma besvär är det värdefullt att säga vad ni fick för instruktioner då. Vilken vårdnivå som gäller vid olika symtom beskrivs i guiden om när du ska söka vård för nackspärr.